Lugn eftermiddag

När jag var klar på arbetet idag åkte vi hem till husses farmor för fika. Dustin blev som alltid bortskämd med massor av gott och kel. Idag gick det bättre att slappna jämfört med tidigare i veckan. Han kunde till och med ligga och sova trots att min svärfar kom över och gjorde oss sällskap. Resten av kvällen har han sovit och gnagt ben i godan ro.

Höstpromenad vid slottet

Igår tog vi en lugn promenad vid slottet och njöt av den underbara höstsolen. Dustin fick självklart fnatt och bestämde sig för att ta ett dopp i östersjön trots att matte tyckte att det var för kallt. Han verkade dock väldigt nöjd med att först simma lite och sen rulla sig bland löven. Vem kan annat än smälta när man ser hur livsglädjen bara lyser om killen och buset bara bubblar över. Han är för härlig min vackraste kille. Längtar efter helgen då jag och Dustin kan ta långpromenader i skogen, träna och busa. Känns som jag inte kunnat göra något helhjärtat de senaste dagarna då jag bara väntade på beskedet. Men nu har jag vaknat ur dvalan och vill njuta av ynnesten att få dela mitt liv med världens underbaraste hund.

Goda nyheter!

Jag skulle inte kunna vara gladare. Veterinären ringde och det är helt hundra procent säkert att knölen inte är en tumör. Är så glad att jag nästan började gråta. Inte nog med det, knölen är helt ofarlig och behöver inte åtgärdas. Den kommer med all säkerhet att försvinna av sig själv. En tyngd har lyfts från mitt bröst och jag kände en otrolig glädje när jag kramade min allra sötaste Dustin. Han kommer att bli gammal med oss och hinna med många äventyr.

Tidig morgon i tyresta

Morgonen började i Tyresta med sötaste Dustin. När vi kom ut var skogen helt öde, bortsett från hararna, rådjuren och fåglarna. Helt underbart att få känna den friska luften och se solen stiga sakta mellan träden på hällmarkerna. Vi tog en lång skön promenad med kontinuerliga avbrott för passivitet, lite uppletande och massor av bus. Mot slutet av promenaden klättrade vi upp på klippblocken och satte oss bland laven för att bara vara. Det är så skönt att bara njuta av lugnet och naturen tillsammans med sin bästa vän. Dock kunde vi inte stanna ute hela dagen då matte och husse var bjudna på kalas. Självklart så hann verkligheten upp mig då jag började stressa. Ramlade nämligen på en hal spång när vi inte hade långt kvar till bilen. Slog mig rätt illa och är numer ilsket blå på rumpan, ryggen och armen - inte skönt. Är stel som en pinne och har riktigt ont. Blir "jätte" roligt att sitta på möten hela dagen imorgon. Körde ett träningspass när vi kom hem utanför huset på planen. Gick super bra! Var tydlig med att jag krävde full uppmärksamhet och vilka kriterier som gällde, i övrigt var det fullt glädje-påslag. Allt fungerade nästan så som jag ville ha det. Känner att jag ska putsa mer på fria följet och ingångarna i inkallningarna bland annat. Men i det stora hela blev jag väldigt glad över samspelt. Nu ska vi ut på sista vändan och vila ut inför veterinären imorgon. Håller tummarna att allt går bra.

Dustin i skogen

Långpromenad i Tyresta

Idag steg jag för ovanlighetens skull upp hyfsat tidigt och tog med mig Dustin till Tyresta för långpromenad. Målet var att bara gå ut och vara med varandra i skogen. Kände att killen behövde få skutta och rusa av sig utan massa restriktioner och lydnadsträning. Så sagt och gjort, vi drog iväg medan husse fick ligga kvar och ha sovmorgon. Min tanke var att gå upp till den gamla befästningen, ett värn som finns i skogen i Tyresta. Vi har inte promenerat dit sen Dustin var valp så det kändes bra som omväxling Dessutom kan man göra den promenaden hur kort eller hur lång som helst utan att ta sig så fruktansvärt långt ifrån civilisationen. Vilket är skönt om det blir väldigt dåligt väder eller om man blir allt för trött. Det var skönt med frisk luft och vädret höll sig helt ok. Även om sötaste Dustin fick skutta runt som han ville så lyssnade han ganska mycket på vad jag sa och höll bra koll på vart jag gick. Han var väl max 5-7 meter ifrån mig som längst, vilket var godtagbart med tanke på var vi var. Han fungerade hyfsat bra fast det sprang en hel del vilt omkring oss. Dock märker jag att vi behöver ta upp spåret igen, han verkar sakna det, men först måste han bli helt frisk. Nu ligger killen och sussar gott och jag ska ta och pula lite här hemma, fixa lite ärenden och så.

Otur

Jag hade i min enfald hoppats att knölen på Dustins kind skulle ha försvunnit, men ack så fel jag hade. Inbillade mig att knölen blivit mindre, vilket den inte har eller så har den vuxit igen. Så veterinären och jag bestämde att Dustin skrivs in som planerat på måndag, sövs ner och så tar de bort knölen och skickar den för analys på labb. Samtidigt ska vi även titta ordentligt i halsen i och med att Dustin haft hosta innan luftvägsinfektionen. Tror inte att de kommer att se något ovanligt, men för att vara på den säkra sidan. Knölen är det som oroar mig. Veterinären vet ju inte alls vad det är så det kan vara något helt ofarligt eller det värsta. Vill inte ens tänka dessa tankar. Men med tanke på vad jag varit med om med de andra hundarna så kommer tankarna oundvikligen. Hoppas att magkänslan är fel.